Jätteloka, jättebjörnloka eller kaukasisk björnloka (Heracleum mantegazzianum) ”kärt barn” har många namn. Fast den är inte så kär! Nej, den kan ge besvärliga utslag vid beröring om man har otur.

Växten innehåller och utsöndrar växtsaft som med vissa kemiska substanser – furokumariner – påverkar hudens känslighet för solljus. Den kan därför i kombination med solljus eller UV-strålning orsaka mer eller mindre svåra hudskador av typen brännblåsor eller återkommande eksem. Eftersom växtsaften utsöndras på olika delar av växten, inte bara i snittytor, kan man få på sig skadliga mängder bara genom att gå oskyddad eller med tunna kläder igenom ett bestånd.

Ett annat problem med jättelokan är att den tränger undan den naturliga inhemska vegetationen och därmed minskar den biologiska mångfalden. Den medverkar också indirekt till försämring av å- och bäckvatten. Den växer ofta längs vattendrag och under vinterperioden när den vissnat ner, lämnas stora ytor med bar jord. Eftersom den trängt undan gräs och lägre vegetation finns det inte längre något som binder jorden och vid kraftiga regn spolas jord ner i vattendragen, vilket ökar näringstillskottet till vattendraget och försämrar vattenkvalitén.